Efter en fantastisk icke avskedsfest igår gick jag upp vid halv åtta tiden imorse och masade mig så småningom iväg till stationen där jag mötte upp med Björn, Jakob och Deniz. Jonte anslöt i Malmö. Var på Kastrup i god tid trots att jag hade propagerat för att åka en timme tidigare än vi faktiskt gjorde.
Blev placerad bredvid Jakob på planet med de andra direkt framför oss. Hade lånat med mig 'Jakten på en mördare' av Emma och när jag väl plöjt igenom den och ett par artiklar i Offside så var vi nästan framme i Newark. Det var då mardrömmen började. Med ungefär 20 minuter kvar till landning hamnade vi i en smärre storm och planet skakades om rejält gång på gång. Småbarn grät, tonåringar skrattade i dödsförakt men tystnade så småningom och runtom i planet hörde man prassel från spypåsarna. En äldre man i raden bredvid nyttjade sin upprepade gånger och det var han inte ensam om i planet. Själv försökte jag ta det med tyst värdighet och bad en stilla bön eller två. En stund senare tittade jag ut genom fönstret och höll sen en osammanhängande utläggning för Jakob om att 'väderförhållandena på marken ser okej ut' som enbart var baserad på att biltrafiken därnere såg ut att gå som vanligt.
Efter många om och men landade vi till slut och insåg hur illa det var. Piskande regn och stark vind. Vissa i vårt resesällskap var mer skakade än andra men vi blev iaf uppmuntrade av att passkontrollen och bagageutlämning gick snabbt. Det gick snart upp för oss att flyget till Austin dock var två timmar försenat så vi slog oss till ro, käkade lite och började spekulera i om vi överhuvudtaget skulle komma iväg.
Efter en kort försening till lyfte vi till sist och trots en skakig början så gick flygresan hit bra. Blev dessutom peppad av att Jeffrey Tambor från Arrested Development satt med på planet.
Väl framme tog vi en taxi till hotellet, dumpade våra grejer och gick ut en sväng. I t-shirt. Austin känns lovande hittills.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar