Inwood

Vägen från Boston till NY tog oss bland annat igenom staten New Hampshire, som har det slående mottot live free or die. Kort och koncist. Vi rullade in i NY runt fyratiden och det är så klart en mäktig syn. Trafiken var som väntat kaotisk och stundtals kröp vi fram, men så småningom kom vi fram till Bens lägenhet i Crown Heights, Brooklyn. Visade sig att han hade en riktigt trevlig lägenhet med studio i källaren och eftersom det var en sen spelning installerade vi oss där ett tag. Hade nästan sex timmar tills vi behövde vara på spelstället så vi gick till en restaurang i närheten och sen vidare till en bar. Spelade skee ball samt Big Buck Hunter (ett fantastiskt arkadspel där man skjuter oskyldiga djur) men fick stryk i båda av Ben.

Vid halv elva tiden packade vi in all packning i en taxi och åkte till spelstället - Highline Ballroom. Dashboard Confessional hade spelat innan så vi hade kort tid på oss att få allt i ordning men det löste sig som alltid. Är dock fortfarande osäker på om produktionsansvarig på stället var en man eller kvinna. Det var verkligen ingen av oss som kunde avgöra.

Ett tag efter öppning kom Snake, som var på semester i NY med Aija, förbi en stund. För er som inte är bekanta med Snake så heter han egentligen Martin och är en kollega på Bad Taste. Samt vän då. Trevligt med ett ansikte hemifrån hur som. En stund senare kom även min kompis Carly, som jag lärde känna när jag bodde i Orlando 2004, och hennes man Josh förbi. Trots att jag inte träffat henne sen 2004 hade de erbjudit husrum åt mig (samt Mange) och det var fint att träffa henne igen. Stod och kollade på showen med dom och konstaterade att det som sägs om New York publiken är sant. LTR fick bra respons och de var förstås fans av Cunnin, men det var ändå rätt stelt. När Cunnin gjorde ett av sina extranummer som LTR är med på slöt alla i turnésällskapet upp på scen, inklusive undertecknad. Höll mig mest i bakgrunden men tycker ändå jag gjorde en solid insats och kan inte tänka mig annat än att det var uppskattat i publiken.

Efter spelningen bestämdes det att alla skulle ses för lunch nästa dag, så jag och Mange sa hej då lite kort och hoppade in i en taxi. Carly och Josh bor på 208 och Broadway, ungefär så högt upp norr man kan komma på Manhattan. De var fortfarande vakna när vi kom hem och hade förberett ett rum till oss med en luftmadrass att dela på. Innan vi la oss bjöd dock Josh oss på nattmat i form av pannkakor med jordnötssmör och chokladbitar. Man får ju ta seden dit man kommer och det var inte alls så dumt som det låter.